Den fysiska arbetsbelastningen för intendenturpersonalen upplevs allmänt som mycket hög av både ombordanställda och HR-avdelningen iland. Många arbetsmoment utförs stående och gående, ofta i påfrestande arbetsställningar, t.ex. med kroppen böjd och vriden för att komma åt att servera eller plocka av disk.

Vid bordsservering kan serveringspersonal bära 5–6 kg mat och dryck per bord vilket sammantaget ger en hög och repetitiv belastning under ett arbetspass. Personalen hanterar också proviant, varor till butikerna, linne, backar med porslin i disken, ölfat till baren m.m. Inom hotellavdelningen innebär städning och bäddning en hög fysisk belastning när hytter, publika utrymmen och besättningsutrymmen ska rengöras, ofta under tidspress med liten kontroll över det egna arbetet.

Att arbeta på ett fartyg innebär en kontinuerlig exponering för buller och helkroppsvibrationer. Även där bullret inte är hörselskadligt uppfattas det som störande och bidrar till att skapa stress och irritation och kan ibland göra det svårare att uppfatta vad som sägs, som arbetsinstruktioner, frågor eller beställningar. Helkroppsvibrationer och skakningar från fartygets maskineri och från sjön innebär ökad risk för belastningsbesvär, särskilt i ländrygg, nacke och skuldra.

Det som framkommer under intervjuerna är framförallt tunga lyft och långa sträckor att gå under arbetspassen. En i servering mätte över 20 km med stegräknare under en arbetsdag med à la carte-servering i högsäsong.

Någon tar två tallrikar. Och när man själv klarar av att bära fyra, fem tallrikar, och ibland sex och sju tallrikar då blir det ju att man tar de där tallrikarna för att jag har så jävla bråttom hela tiden, klockan tickar. Och då tar man dem, och då får man ju slitna leder, tummar, axlarna …Hela ryggen, kroppen helt och hållet.

 

I restaurangerna beskrivs hur långa avstånd gör att man hellre plockar på sig för många tallrikar istället för att gå två gånger. I en del restauranger på passagerarfartygen uppmuntras det inte till att använda serveringsvagn, då det finns en idé om att en vagn upplevs av gästen som mindre exklusivt än tallriksservering. Ibland finns det inte heller utrymme att kunna använda en vagn.

Det finns vissa åtgärder man kan vidta för att minska belastningen, men de upplevs inte finnas i tillräckligt bra utsträckning eller så måste det bekostas av personalen. Exempel är möjligheten att få massage på jobbet och ha ergonomiska arbetsskor.

Risken för överbelastning av muskler, skelett och leder är kopplad till hur arbetsplatsen är utformad och möjligheten att anpassa arbetsplats och arbetsförhållanden efter individens olika fysiska förutsättningar. Brister i utformning av t.ex. restaurangkök leder till både onödigt spring och risk för att kökspersonalen springer på varandra i hektiska situationer med mycket att göra. Under intervjuerna kommer det också upp otaliga exempel på tungt, otympligt porslin som inte alltid passar i disken.

En viktig aspekt som framförs är personalens delaktighet och möjlighet att kunna påverka utformningen av sin egen arbetsplats. Intervjuerna vittnar om att många av de anställda inom kök, bar, restaurang och hotell är väl medvetna om utmaningar och brister i den egna arbetsmiljön. Men det finns också många konkreta förslag på lösningar, särskilt hos personal som har arbetat en längre tid inom en avdelning. Trots det verkar många förändringar i den fysiska arbetsmiljön genomföras utan att besättningen involveras i planering och utvärdering.

Besättningens kunskap om vilka arbetsuppgifter och moment som utförs, under vilka förhållanden och med vilka behov, är viktiga för utformningen av arbetsuppgiften så att den kan ut-föras med så liten belastning som möjligt. Detta gynnar också arbetets effektivitet. Ett exempel som nämns är en stötdämpande matta som har lagts ut i en bar. Mattans syfte är att dämpa helkroppsvibrationer vid stående arbete och minska risken för belastningsbesvär. Tyvärr är mattan inte anpassad till det aktuella arbetsutrymmet och personalstyrka. Mattan är så stor och tung att det krävs flera personer för att kunna städa i baren och den är samtidigt mycket svår att flytta. Även om den intervjuade personalen uttryckligen säger att de uppskattar initiativet med mattan, så finns det anledning att tro att det gett ett bättre resultat om den berörda personalen hade involverats innan beslut fattades om vissa mått och material.

Utöver att bidra med kunskap om hur arbetet utförs och arbetsutrustning används innebär upplevelsen av delaktighet hos personalen andra positiva effekter, relaterat till arbetsglädje och känslan av sammanhang.

I ett fall byggdes en hytt upp som prototyp inför renovering av ett antal passagerarhytter. Här tog skyddsombuden själva initiativ till en provstädning av hytten som dokumenterades och fotograferades. Det visade sig att hyttens utformning gjorde det mycket svårt att komma åt att städa på ett effektivt sätt utan att behöva inta onödigt besvärliga arbetsställningar. Vassa hörn på möbler ökade också risken för att göra illa sig. Efter att resultatet av provstädningen redovisats gjordes ytterligare justeringar av hyttens inredning. Bland annat så byttes det till en smalare säng, hörn rundades av och en tunnare, väggfast tv monterades som inte stack ut lika mycket som den förra.

Ovanstående är ett bra exempel på delaktighet och användarcentrerad design. Personalen kunde testa en hyttdesign och visa på förbättringsmöjligheter i hyttens utformning. Som en konsekvens gjordes vissa designändringar.

Ett annat exempel rör byte av glas i en cafeteria, ett ämne som berörts av många respondenter under intervjuerna då glas och porslin ofta uppges vara onödigt tungt. I det här fallet vägde en back med caféglas 13 kg innan bytet till glas som kostade en tredjedel i inköp och vägde 6 kg per back. Eftersom varje back lyfts och hanteras manuellt flera gånger mellan cafeterian och disken innebär bytet av glas en avsevärd reducering av risken för belastningsbesvär.